Forskningsfusk – kan man lita på läkemedel och vaccin?

Politisk bakgrund som gynnar (forsknings-) fusk. Profitmaximering är en grundläggande princip för aktörer i det kapitalistiska systemet. Läkemedelsindustrin är en av världens största och mest lönsamma branscher.

Text: Anna Jönsson / Bild: Freedigitalphotos

Globalt tjänar branschen – Big Pharma – ofattbara 500 miljarder USD, årligen. För ett par år sedan hade de tio största läkemedelsbolagen tillsammans en högre vinst än hela vinsten för alla andra företag på Fortune 500-listan, där de störtsta globala företagen rankas.

Man har helt enkelt råd att fuska tex har Merck gått med på att betala 649 miljoner dollar i skadestånd till den amerikanska staten. Företaget har anklagats för att ha lurat finansieringssystemet och mutat läkare att skriva ut deras läkemedel istället för konkurrenternas. En tidigare anställd på Merck får 68 miljoner för att han avslöjade fusket.

Merck säger i ett pressmeddelande att det inte ska ses som ett erkännande, de anser att de har följt reglerna, och att uppgörelsen enbart är ett avslut på en lång konflikt. (Läkemedelsvärlden)

Åtstramningen i statliga medel till forskning och direkt politisk reglering mot att universitetsforskningen ska utarbetas i samverkan med industrin har lett till att den traditionella gränsen mellan universitet och näringsliv, dvs mellan oberoende forskning och affärsverksamhet fallit sönder. Istället för att upprätthålla en kritisk distans till kommersiella intressen har partnerskap mellan akademiska medicinska institutioner och läkemedelsföretag uppmuntrats. Dessa två har helt enkelt blivit mycket nära bundsförvanter.

Exempelvis har forskningsinstitutionen ”Dana-Farber Cancer Institute” vid Harvard ett avtal med läkemedelsbolaget Novartis som innebär att företaget har rätt till upptäckter som leder till nya cancermediciner, och Läkemedelsbolaget Merck har byggt ett tolvvånings forskningscentrum vägg i vägg med Harvard Medical School och har bla signerat ett mångmiljonavtal som innebär att Merck har ensamrätt på kunskaper ”intellectual property” angående behandlingsformer för macula degeneration (en ögonsjukdom).

Enligt en undersökning som utfördes 1999 ägde 68% av akademiska medicininstitutioner i USA och Kanada aktieandelar i företag som finansierade verksamheter på samma institutioner (Pressman 2000; Bekelman et al. 2003).

Vem biter den hand som föder en? En studie visade att endast en av tio undersökta medicinska akademier hade ett regelverk för att förhindra partisk forskning/ jävsförhållanden som förbjuder forskare att vara delägare, ha konsultavtal eller sitta på beslutsfattande positioner i företag som sponsrar deras egen forskning. År 1986 uppgav 46 % av amerikanska bioteknikföretag att de sponsrade akademisk forskning, och tio år senare var andelen 91,8 %. Enligt en undersökning av 47 inflytelserika medicinska tidskrifter som gjordes år 2000 krävde bara 20, dvs inte ens hälften att artikelförfattarna deklarerade jävsförhållanden (McCrary et al. 2000).

En rad studier har visat att forskning som finansieras av vinstdrivande organisationer, alltså företag, i betydande utsträckning framkommer med resultat som är till företagets fördel. Omvänt är forskning som finansieras av icke-vinstdrivande organisationer oftare kritiska till de produkter de undersöker.

Hur sambanden kan se ut mellan artikelförfattares uppfattning om ett preparat, i det här fallet kalciumflödeshämmare, och deras finansiella band till läkemedelsföretag presenterar Stelfox et al. (1998) i en studie; nittiosex procent av de författare som ställde sig positiva till preparatet hade ekonomisk anknytning till en tillverkare av kalciumflödeshämmare. Av de tjugotvå artikelförfattare som inte hade finansiella band till läkemedelsindustrin var ingen positiv till kalciumflödeshämmare. En analogi med tobaksindustrin ser ut så här: av de forskare som hade förbindelser med industrin hade nittiofyra procent funnit att passiv rökning inte är skadligt, och följaktligen menade sex procent att det var skadligt. Bland de av tobaksindustrin oberoende forskarna hävdade däremot åttiosju procent att passiv rökning var skadligt och tretton procent att det inte var skadligt.

Olika sätt forskare kan påverka sina resultat:

Alla kort läggs inte på bordet. Den som genomför en vetenskaplig studie måste göra ett antal val, forskaren måste bestämma vilka frågor som är viktigast att besvara och hur resultaten ska analyseras. Det gäller att hitta ett rättvisande sätt att presentera utfallet på, tyvärr ger den vetenskapliga litteraturen åtskilliga exempel på motsatsen. Problemet har tom uppmärksammats i den vetenskapliga tidskriften JAMA. Då det visade sig att när 102 inledande forskningsprotokoll (där en etisk kommitté godkänner att undersökningen genomförs, och godkänner frågeställningarna samt de primära effektmåtten) från Köpenhamnsområdet jämfördes med de 122 vetenskapliga artiklar som studien resulterade i och sedermera publicerades, framkom att effektmått som tidigare rubricerats som primära hade ändrats till sekundära eller tom strukits helt, detta förekom i inte mindre än i två tredjedelar av de 82 randomiserade studierna. Bara 49 av de 102 forskarna besvarade en enkät om de utelämnade effektmåtten. Bland de svarande förnekade majoriteten att de mätt effekter som aldrig avrapporterats. Liknande problematik tas upp i tidskriften The Lancet, där 11 av 37 studier avvek från de primära effektmåtten jämfört med motsvarande protokoll.

Resultaten vinklas. Avrapportering av en studie vid en annan tidpunkt än planerat kan vara ett sätt att vinkla resultaten. Ofta görs mätningar vid flera olika tidpunkter och det händer att forskarna enbart publicerar det gynnsammaste mättillfället. Ett exempel är Celecoxib ett inflammationsdämpande läkemedel av NSAID-typ, där man publicerade data efter sex månader, då Celecoxib visade bäst resultat, men man hade enligt protokollet egentligen avsett att göra en 12-månadersstudie vilket man också gjorde men eftersom de resultaten inte var fördelaktiga för Celecoxib så valde man att publicera det som en sex-månadersstudie, dessutom hade de effektmått man lyft fram inte varit de primära – ett solklart fall av selektiv rapportering! säger Hans Melander som är statistiker vid Läkemedelsverket. (Källa: SBU – vetenskap och praxis 1/ 2009)

En tydlig tendens att bara publicera den beräkning som ger det mest positiva utfallet. Det finns olika sätt att analysera bortfallet (dvs de försöksdeltagare som lämnar undersökningen), och det kan påverka resultatet betydligt. Följden blir en överskattning av behandlingens effekt. Detta har särskilt setts vid metaanalyser av antidepressiva läkemedel, vilket beror på att forskare valt en viss form av bortfallsanalys.

Bristande information. Det förmodligen allvarligaste problemet är att information om biverkningar brister i många artiklar. Ofta rapporteras bara positiva effekter. En genomgång av 200 publicerade studier visade att uppgifterna om biverkningar var undermåliga i hälften av fallen. Vid analys av ett hundratal psykiatriska studier var 75% undermåliga i det hänseendet.

Ett annat knep är att helt enkelt att inte rapportera alls, att förbli tyst, ett exempel är när Merck och ScheringPlough fick sämst resultat i ENHANCE-studien med Vytorin, men höll tyst om detta och fortsatte att sälja Vytorin under följande två år till värde av flera miljarder dollar. (Källa: SBU – vetenskap och praxis 1/ 2009)

Merck höll också inne med studieresultat gällande Vioxx, och fortsatte sälja den trots uppenbara dödsfall.

Läkemedelsindustrin kan på olika sätt få biverkningar att framstå som sällsynt och ofarligt. Ett sätt att göra detta på är genom selektion av deltagare. För att man ska antas till en studie måste deltagaren uppfylla en mängd kriterier. Man får inte ha behandlats för cancer, men även mindre allvarliga sjukdomar gör att man inte får vara med i studien, njurar och lever ska fungera normalt, mag-tarmsjukdom är illa sedd och inga hormoniella störningar får förekomma. När man sen valt ut sina deltagare ges de i de flesta studier en liten dos av det medel som ska testas. Får man biverkningar utesluts man och ”lack of compliance” kan nog även tokas som att man inte tål medicinen och därför också utesluts från studien. De som slutligen testas är således ett urval av ovanligt friska människor/patienter med bättre läkemedelstolerans, och som därmed kan vara helt olik den patientgrupp som sedermera får läkemedlet.

Man kan använda suspekt placebo som läkemedelsbolagen Merck och GlaxoSmithKline (GSK) gjorde, för att jämna ut skillnaden när de skulle bedöma biverkningsprofilen på sina HPV-vaccin. De jämförde helt enkelt med vaccinet i sin helhet minus själva HPV-partiklarna, vilket i Gardasils fall betydde att kontrollgruppen som borde fått ett neutralt placebo, istället fick 225 mikrogram aluminium, 9,56 mg natriumklorid, 0,78 mg L-histidin (aminosyra), 50 mikrogram polysorbat 80 (glykol) och 35 mikrogram borax samt < 7 mikrogram jästprotein (som är en rest från tillverkningen) och i Cervarix fall fick placebogruppen i sig 50 mikrogram 3-O-desacyl-4’-monophosphoryl lipid A (MPL), och 0,5 mg aluminum hydroxide, 4,4 mg salt och  0,624 mg dinatriumfosfatdihydrat, samt restprodukter från tillverkningen som insektsceller och viralt protein (

Är det inte konstigt att ingen auktoritet ifrågasätter denna praxis?

Ett annat sätt att få ner biverkningen är att i studien acceptera bredare referensvärden. Exempelvis så påstår försöksledarna i alla statinstudier att CK är förhöjt endast hos mindre än 1% av alla som får statinbehandling. Men för att CK ska noteras som förhöjt i studien krävs det att det är tio gånger högre än det högsta normalvärdet vid två på varandra följande analystillfällen.(Förhöjt CK är ett tidigt tecken på muskelskada). En liknande regel gäller för leverenzymerna, som frigörs i blodet när levern påverkas av skadliga ämnen. För att leverenzymvärdet ska registreras som förhöjt i en studie krävs att det är mer än tre gånger högre än det högsta normalvärdet och även det måste uppmätas så högt två på varandra följande analystillfällen. Källa: Uffe Ravnskov, oberoende forskare.

Är det inte konstigt att ingen icke-oberoende auktoritet ifrågasätter denna praxis?

Ytterligare ett sätt är helt sonika att ljuga om det. Det är ju svårt att veta hur mycket som är direkta lögner, men att det inte är helt otänkbart vittnar John Virapen om i sin bok, där han beskriver hur det gick till när han skulle föra in Prozac i Sverige, för läkemedelsbolaget Eli Lilly. Då man trollade bort de jobbiga bieffekterna och dödsfallen reducerades till fotnoter. Det kan ju vara kul att veta; att få in Prozac i Sverige skulle kosta 100 000 kr i muta.

Inverkan av att justera resultaten statistiskt – ett mer sofistikerat sätt att ljuga?

Placeboeffekten – allt är relativt. Placeboeffekten är mycket omtvistad och sägs ligga på 35%, men den kan vara så låg som en tredjedel men den kan också uppgå till 50-60%. För enkelhetens skull utgår vi här från en placeboeffekt på 35%. Ett läkemedel behöver inte ligga mycket över placebo för att anses som verksamt. Om ett läkemedel har 40% effekt så låter ju detta kanske jättebra i media, men hur bra är det egentligen om det samtidigt bara är 5% bättre än sockerpiller? Är biverkningarna värda det?

Jämförande statistik är extra klurigt. Ibland finns ett läkemedel på marknaden och man vill då ta fram ett nytt bättre medel och vill testa effekten mot det som redan är ute. Kanske kommer man då fram till att det nya läkemedlet är 10% bättre än det förra. För vanlig svensson är det lätt att tro att det hjälper på ytterligare 10 personer av 100, som ju låter fantastiskt mycket bättre men i själva verket så kanske det etablerade medlet hjälpte på 30 av 100 personer och en 10 procentig förbättring är då 30 x 1,10 = 33. Förbättringen är då endast tre personer av hundra, vilket kanske inte ens kan räknas som en signifikant skillnad. Men när läkemedlet sedan marknadsförs till läkare så blir det stora rubriker att det är 10 % bättre än föregångaren.

Lögn, förbannad lögn och statistik…Influensavaccin har en 60% effekt basunerades ut i en artikel i The Lancet, för vanlig svensson betyder detta att 60 utav 100 människor slipper influensa. Vid närmare kontroll av studien visar det sig att influensavaccin bara förhindrar influensa i 1,5 personer av 100 vuxna som injicerats med vaccinet. Hur går detta ihop? Svaret är enkelt – statistik:

En kontrollgrupp på 13 095 icke-vaccinerade vuxna övervakades för att se om de skulle få influensa, över 97 % fick inte influensa, men det fick 2,73%. Behandlingsgruppen bestod av vuxna som vaccinerades med en trivalent inaktiverat influensavaccin, i denna grupp var det 1,18% som inte fick influensa.

Skillnaden mellan de båda grupperna är således 1,5%, vilket betyder att det egentligen bara skulle vara till nytta för 1,5 personer av 100. För att få detta till en 60%-ig förbättring tar man 1,18% i behandlingsgruppen som fick influensa-vaccin delat med 2,73% i kontrollgruppen. Detta ger 0,43 och betyder att 1,18 är 43% av 2,73 därmed kan man hävda att vaccinet resulterar i en 57%-ig minskning i influensa infektioner, när man avrundat detta till 60 så kan man hävda att det har en 60%-ig effekt. (Naturalnews)

Ohederlighet i samband med publicitet

Sen eller utebliven publicering av studier som visat skadliga effekter, kan medföra att patienter skadas eller dör i onödan. Tyvärr inte ett helt ovanligt fenomen. Merck som tillverkar vaccinet Gardasil, underlät publicering om Vioxxs dödliga effekter, vilket ledde till att över 50 000 människor dog, helt i onödan. Merck fick hård kritik för att inte ha dragit tillbaka Vioxx omedelbart sedan företaget fått klart för sig de allvarliga biverkningarna, de höll inne med informationen i fyra! år. Bla fördubblades risken för hjärtinfarkt efter ett och ett halvt års användning. Tusentals patienter har stämt Merck i USA för biverkningarna. (SVT.se)

Hur mycket ohederlighet tål vi från läkemedelsbolagen, innan förtroendet är helt i botten? Merck ligger bakom Gardasil, HPV-vaccinet som nu ingår i det svenska barnvaccinationsprogrammet för att förebygga livmoderhalscancer, en mycket ovanlig cancerform som i princip inte är dödlig förutsatt att man går på sina cellprovstagningar.

Spökskriveri – Ghostwriting, kallas det när en person helt eller delvis har skrivit en vetenskaplig artikel utan att namnges i samband med publiceringen. Spökskriveri ska inte förekomma i medicinsk vetenskap och har till och med betecknats som oredlighet. I extremfallet anlitar medicinska industriföretag professionella skribenter för att producera övertygande vetenskapliga texter som sedan helt eller delvis tillskrivs forskare med lämplig akademisk hemvist.

FDA (läkemedelsverket i USA) uppskattade att under de fem åren som man sålde Vioxx hade det orsakat 100 000 hjärtinfarkter i USA varav en tredjedel med dödlig utgång. Som ett led i utredningen krävde domstolen tillgång till Mercks arkiv. Man upptäckte då att de flesta vetenskapliga rapporter om Vioxx hade skrivits av Mercks egna forskare eller publiceringsföretag. Mellan 1999 och 2003 hade 72 översiktsartiklar om Vioxx publicerats i olika vetenskapliga tidskrifter men endast en mindre del hade skrivits av dem som påstods vara artiklarnas författare. Artiklarna skrevs av Mercks spökskrivare.

Heders- eller gästförfattare är inte heller något särskilt okänt fenomen. Det innebär att en forskare som inte alls är involverad i studien, och som i värsta fall inte ens sett rapporten som ska publiceras skriver under som författare. Hedersförfattarna är vanligen välbekanta forskare som genom sin position och kändisskap kan höja resultatens trovärdighet (och samtidigt få ännu en publikation i sin meritlista)

Artiklarna som skrevs av Mercks spökskrivare, som beskrevs ovan, skickades faktiskt sedan till välkända forskare. De ombads att kontrollera manuskripten och när de skrev under med sitt namn fick de betalt. När artiklarna publicerades, var det endast hälften som uppgav namnen på de verkliga skribenterna och sponsorerna.

Falska tidskrifter. Elsevier är världens största utgivare av medicinsk och vetenskaplig litteratur, åtskilliga stora förlag och mer än 2000 tidskrifter ägs av Elsevier. I samband med Vioxx-skandalen upptäcktes det att Merck hade betalat Elsevier för att publicera sex australiensiska medicintidskrifter. De såg ut att vara respektabla vid en första snabbtitt, men i verkligheten innehöll de endast artiklar som gynnade Merck produkter och som var skrivna av företagets spökskrivare. Källa: Uffe Ravnskov ,Kolesterolmyten, som hänvisar till Grant B. The Scientist April 30 2009

De flesta medicinska tidskrifters existens är helt beroende av intäkterna från läkemedelsindustrin Om redaktionen accepterar ett manuskript som är alltför kritisk till BigPharma eller dess produkter, riskeras tidskriftens existens. Ett exempel är en artikel som handlade om vilseledande annonsering av medicinska preparat som publicerades i Annals of Internal Medicine och resulterade i en allvarlig minskning av annonsintäkterna och redaktörerna hotades med avsked. Tidningen överlevde eftersom det är en av de största och mest inflytelserika, men det hade mycket väl kunnat knäcka en mindre tidskrift.

Artiklar som rapporterar goda effekter av en ny medicin används utav industrin i marknadsföringen mot läkarna, och i detta syfte brukar industrin beställa ett gigantiskt antal särtryck. Det är rimligt att anta att en tidning inte gärna vill mista den inkomstkälla som utgör själva grunden för dess existens. Detta är en förklaring till hur BigPharma kan styra en hel medievärld, och presentera de fakta som de vill ska komma ut och bromsa det som de inte vill ska komma ut.

Ragnar Levi, redaktör SBU vetenskap och praxis 1/2009 skriver:

Om man inte kan lita på att forskningsresultat avrapporteras korrekt, vem kan man då lita på? Kanske blir slutsatsen att var och en måste träna sin kritiska förmåga och inte lita blint på auktoriteter.

Text: Anna Jönsson / Bild: Freedigitalphoto/Jscreationzs

Källa förutom länkar:

SBU – Vetenskap och Praxis 1/2009

Kolesterolmyten, Uffe Ravnskov, oberoende forskare

Akademiska avhandlingar vid Sociologiska institutionen, Umeå universitet, No 63, 2010, Adam Droppe

Källtext: http://vaccin.me/2012/02/21/forskningsfu...ch-vaccin/
/>

Pandemrix gav 100,000-tals svenskar immunologiska och neurologiska skador – Läkemedelsindustrin är vinnaren

[Översätt]

Den bistra verkligheten är att inte bara 100 barn har fått narkolepsi. 100,000-tals svenskar har fått immunologiska och neurologiska symptom och syndrom som skapar en enorm eftermarknad för läkemedelsindustrin som säkrar flera decennier av intäkter genom merförsäljning av allergimediciner, lugnande medel, sömnmedel, magmedicin och andra symptomhämmare.  

Dessa ”mediciner” botar ingenting utan skjuter bara problemet åt sidan så länge pillren har en bedövande effekt. 

Text: Torbjörn Sassersson, Vaccin.me [källreferenser ska läggas till denna artikel]

Först itutades 6 miljoner svenskarna att ett kvickfixvaccin (Pandemrix) skulle skydda oss mot en pandemi som egentligen bara var en höstinfluensa och därefter förväntas vi köpa kvickfixmedicin för att bli av med åkommorna som vaccinet skapade. Det är här kunskapsläget idag för de som studerar hälsa och immunitet och som följer den medicinska debatten i framför allt USA.

Men I Sverige ligger vi som vanligt långt efter pga av en naiv övertro på skolmedicin, en oansvarig naiv övertro på att läkemedelsindustrin vill vårt bästa och en blind övertro på att våra myndigheter är duktiga och neutrala i hälsofrågor.

Varningar under flera år slår fast att vacciner inte skyddar oss utan istället skadar våra kroppar immunologiskt och neurologiskt. Vaccinationskampanjerna är ett kommersiellt jippo iscensatt av läkemedelsindustrin, baserat  på människors oro för sjukdomar och understött av myndigheter som inte följer kunskapsutvecklingen om vaccin. Det är den bistra verkligheten. Men skenbilden av vaccinet som det universella undermedlet mot snart alla sjukdomar krackelerar.

Grafen visar att mässlingen hade försvunnit med ca 90% innan mässlingsvaccinet ens existerade. Läkemedelsindustrin har satsat 100-tals miljoner dollar varje år på smart marknadsföring mot press och media samt lobbyism mot bla WHO för att skapa illusionen att vaccinen räddade världen från mässling. Samma sak gäller polio och poliovacinet och övriga barnsjukdomar och farsoter. Vi pratar sannolikt om tiderna största kvacksalverikupp.

SvD tror fortfarande på att vaccin fungerar

När SvD som skriver att 100 barn skadats av svininfluensavaccinationerna bidrar SvD olyckligen till den underliggande tanken att även om barn skadats så är det ändå ett rimligt problem i jämförelsen med nyttan av att skydda en hel befolkning. Problemet är att det tänkandet fortfarande utgår från att vaccin fungerar. Men betänk nu att motsatsen är verklighet, att vaccin är ett meningslöst försök att skapa en pseudoimmunitet som samtidigt ger reella livslånga skador i våra kroppar.

”Det enda säkra vaccinet är det som aldriganvänts,” Dr James R Shannon, Det Nationella hälsoinstitutet i Amerika

Den skolmedicinska tanken att skapa en artificiell immunisering som ska ersätta den naturliga immuniseringen vi får genom att ha sjukdomen. Problemet är bla att vaccin innehåller en rad kemikalier och tungmetaller som i sig självt minskar immunförsvarets aktivitet och förmåga. Vissa tillsatser är hemligstämplade för de betraktas som affärshemligheter. Dessa tillsatser och föroreningar skadar kroppen.

Vad Smittskyddsinstutet inte berättar för oss

Vacciner innehåller föroreningar i formen av främmande vävnad och främmande DNA/RNA som undertrycker immunförsvaret via avstötningsfenomenet GvHD (Graft-Vs-Host-Disease).

Vacciner överbelastar immunförsvaret pga tungmetaller (tex kvicksilver i Thimerosal som finns i Pandemrix), patogener och virus. Tungmetallerna saktar ned immunsystemets aktivitet så att virus kan växa och förökas.

Vacciner förändrar förhållandet mellan T-hjälparcellerna som hjälper andra delar av immunförsvaret och T-mördarcellerna som direkt dödar infekterade celler, på samma sätt som man ser hos personer som utvecklat AIDS. Strax efter att vaccinet har injicerats ser därför blodet ut som hos en AIDS-patient.

Vacciner förändrar den metaboliska aktiviteten hos neutrofilerna som utgör kroppens försvar mot sjukdomsalstrande bakterier och virus, och sänker deras kemotaxiska förmåga att förflytta sig dit de behövs.

Vacciner innehåller främmande material som sprutas in direkt i blodbanan och kan därför inte brytas ned av matsmältningssystemet, vilket normalt sker när främmande ämnen kommer in i kroppen. De icke nedbrutna proteinerna täpper igen lymfnoderna och hela lymfsystemet så att dess uppgift att transportera runt lymfocyter i kroppen för att kontrollera det cellulära immunförsvaret blir lidande. Detta leder även till bildandet av cirkulerande immunkomplex (CIC) som bland annat kan orsaka allergier. Det är alltså inte konstigt att vacciner kopplas till olika lymfsjukdomar som leukemi och lymfom.

Vacciner är neurotoxiska och saktar ned överföringen av nervsignaler mellan hjärna och olika vävnader och organ. Vissa lymfocyter kommunicerar direkt med hjärnan via en komplex uppsättning av signalsubstanser. Det skadar vår immunitet.

Källtext: http://torbjornsassersson.com/2012/02/pa...rin-ar-vinnaren/

Vaccinering sker utan säker vetenskap – långsiktiga studier på biverkningar saknas

Jackie Swartz är specialist i barn- och ungdomspsykiatri samt allmänmedicin. Utöver sitt arbete som läkare deltar han i olika forskningsprojekt kring barnallergi i samarbete med Karolinska Institutet och Sachsska Barnsjukhuset. Swartz har som specialintresse att försöka förstå hur vaccinationer och sjukdomar påverkar barnets hälsa och utveckling. I januari 2011 publicerade Österbottens Tidning en debattartikel av Jackie Swartz. Den publicerade versionen var en förkortad version. Med författarens tillstånd återges artikeln i sin helhet här på Vaccin.me, uppdelad i två delar.

Del 1

Text: Jackie Swartz  |   Bild: Google Images

I Österbottens Tidning 16.12.2010 framför Sjöström, Forsblom och Klingenberg en rad vedertagna påståenden om vaccineringar, däribland direkta felaktigheter. De påpekar bland annat att vacciner är säkra. Tyvärr finns det ännu ingen vetenskaplig undersökning om vaccinernas eventuella biverkningar på lång sikt, medan de kortsiktiga är väl dokumenterade men oftast bagatelliserade. Även de mest vanliga beskrivna biverkningarna, såsom feber, huvudvärk, illamående etc. är ofta symtom på hjärnretning och därmed allvarliga symtom. Dessa symtom inträffar så ofta som 1/10 -1/100, vilket betyder att många barn är utsatta för allvarliga biverkningar redan tidigt i livet. Hjärnretningarna kan ackumuleras vid varje vaccinationstillfälle och beroende på barnets sårbarhet kan ett avvikande beteende förr eller senare visa sig. Ofta förnekar man orsakssamband vid allvarligare biverkningar. Det gäller t.ex när ett tidigare friskt barn 2 år gammal slutar prata bara några timmar efter vaccination mot mässling/påssjuka/röda hund. Barnet utvecklas sedan utan tal och befinner sig nu 10 år gammal på en institution där undertecknad följt barnet under 4 år. På samma plats finns andra barn med liknande bakgrund. Inte ens när ett tidigare friskt barn dör några dagar efter en vaccination, efter att först ha insjuknat i öroninflammation (känd biverkan) och fått antibiotika, menar man att det har med vaccinationen att göra! Hur skall man då förstå sambandet? Svaret från officiellt håll blir: ”Det går inte att förklara på vetenskapens nuvarande ståndpunkt”. Det vetenskapen dock vet är att nervsystemet står i ständig växelverkan med immun- och hormonsystemet samt psyket, och därför är biverkningar möjliga inom alla dessa områden. Det är likaledes känt att biologiska vävnader är som känsligast när de växer till som snabbast, vilket sker fram till 3-4 års ålder. Det är just under denna tid som alla känsliga system påverkas av vaccinerna. Det finns ingen mig veterligen som har sett på långtidsverkan av dessa manipulationer och därför kan man inte tala om vaccinernas ofarlighet om man vill stödja sig på vetenskap.

I likhet med S, F & K vill jag gå igenom de vanligaste sjukdomarna som det rekommenderas vaccin mot, och ge en bild som granskats och godkänts av barnläkare.

Stelkramp kan bara utvecklas i skadad vävnad som utan tillgång på syre kommer i direktkontakt med bakterien Clostridium tetani. Bakterien finns i bl.a hästspillning, rostiga föremål och jord samt i tarmen hos många djur – dock inte i munhålan. Det betyder att djurbett från till exempel hundar som inte är förorenade med jord inte innebär risk för stelkramp. Ett blödande och rengjort sår förhindrar vanligtvis stelkramp och därmed övrig behandling. År 1969-1985 rapporterades 61 fall av stelkramp i Sverige. Tio av dessa patienter hade vaccinerats mot stelkramp strax innan insjuknandet. Endast tolv av de insjuknade saknade vaccination.

Difteri är en typisk armodssjukdom. Antalet dödsfall i Sverige minskade kraftigt innan vaccinationen infördes. Den nedåtgående trenden vändes dock uppåt för en tid alternativt avstannade i samband med vaccinationens början 1943 och 1951! Två lokala utbrott förekom 1984 i Göteborg och Stockholm med sammanlagt 17 fall varav 3 dödsfall – samtliga insjuknade var missbrukare. I samband med detta gjordes en kartläggning av skyddet mot difteri i Sverige och det konstaterades att mindre än hälften hade ett fullgott skydd. Slutsatsen blev: ”Det finns troligtvis andra faktorer vid sidan om antitoxinförsvaret (som utvecklas efter en vaccination) som påverkar insjuknande i difteri: dosen och virulensen (styrkan) hos den aktuella difteribacillen, så väl som den smittade personens generella immunitet (allmänna motståndskraft). En annan och kanske den viktigaste faktorn är den socioekonomiska situationen i befolkningen (allmänna levnadsstandarden).”

Kikhostevaccinet togs bort i Sverige 1979 på grund av dålig skyddseffekt och oacceptabla biverkningar. Ingen vet idag om de nya vaccinen är bättre. Bland annat följande biverkningar rapporteras: hosta, snuva, luftrörskatarr, eksem, öroninflammation, feber 38-40 grader, irritabilitet, mat- och sömnproblem, diarré, kräkningar, rastlöshet, allergiska reaktioner med anafylaktiska episoder. Vidare meddelas att ”barn som fått hjärnskada (encefalopati) av okänd orsak inom 7 dagar efter en tidigare vaccination och barn med pågående neurologiska sjukdomar skall ej vaccineras. Vaccination bör inte heller ske om följande inträffat inom 48 timmar vid tidigare vaccination: feber över 40,5 grader, kollaps eller medvetandeförlust/kontaktlöshet, ihållande otröstlig gråt som varat mer än tre timmar, kramp med eller utan feber”.

Kikhostevaccinet tycks utgöra den största risken för allvarliga neurologiska biverkningar.

Siffrorna för dödsfall i kikhosta i Sverige under vaccinationsperioden 1951-1978 visar sammanlagt 90 fall, vilket betyder i genomsnitt 3,3 barn/år, medan antalet dödsfall 1979-1995, då inget kikhostevaccin fanns, endast var 0,35 barn/år!

Kikhosta är troligtvis en av de sjukdomar som stärker barnets allmänna hälsa varför en vaccination för friska barn inte omedelbart kan anses nödvändig.

Poliovaccinet består av tre olika typer av poliovirus som odlats i njurceller från apor och avdödats med formaldehyd, som också finns kvar i slutprodukten. Sista stora polioepidemin i Sverige var 1953 med över 5000 poliofall som sjönk till drygt 200 fall år 1957 innan vaccinationerna hade börjat! Dock har poliovirus från vaccin påvisats i avloppsvatten i Sverige under 1970- och 80-talen. De flesta länder i världen använder det levande försvagade viruset och de poliofall som förekommer i västvärlden idag är framför allt framkallade av vaccinet! I Sverige och Finland används det avdödade poliovaccinet. De flesta poliopatienter under Finlands senaste epidemi år 1984 var fullt vaccinerade.

Text: Jackie Swartz

Genomgångna barnsjukdomar ger ett starkare skydd mot allergier och cancer – vaccin ökar risken för allergi

Barnsjukdomarna mässling, röda hund och påssjuka är naturliga kriser i barnets utveckling med möjlighet att påverka barnet positivt både på kort och lång sikt. Det har aldrig rapporterats några allvarliga komplikationer med restsymtom hos de 10 000-tals barn med mässling som behandlats enligt den antroposofiska medicinen. Läkare har i samband med mässling framför allt noterat framsteg i barnens utveckling. Vaccin.me publicerar här den andra delen av debattartikeln skriven av Jackie Swartz, barnpsykiater och allmänläkare verksam i Järna. 

Del 2/2             Läs del 1 här

Text: Jackie Swartz   |   Bild: Källa

Haemophilus influenzae typ B (Hib) utgör en del av den normala bakteriefloran i övre luftvägarna. Barn utvecklar successivt immunitet som är färdig vid ca 4 års ålder, förutsatt att de inte vaccineras. Studier har visat att när Hib ingår i kombinationsvaccin (Pentavac) blir endast 76 % skyddade efter tre injektioner. Detta kan betyda att vart fjärde barn har ett otillräckligt skydd efter grundimmuniseringen.

S, F & K skriver att 6-8 barn årligen dog i Sverige i början av 1990-talet p.g.a Hib. Enligt dödsorsaksstatistiken från 1987 till 1996 finns det totalt fyra dödsfall i Hib registrerade i Sverige. En av flera tänkbara följder på sikt kan illustreras med ett exempel från Finland som började vaccinera mot Hib 1986. Antalet Hib-fall minskade successivt till nästan noll år 1991 men samtidigt noterades att antalet barn som insjuknade i annan infektion (invasiv pneumokockinfektion, som ger blodförgiftning, lunginflammation eller hjärninflammation) ökade i motsvarande grad! Slutsatsen från de finska forskarna blev att minskningen av Hib genom vaccination troligtvis banade vägen för ökad smitta av annan infektion. Genom en vaccination rubbas och förändras barnets inre ekologiska miljö, som är i intimt samspel med den yttre miljön och varje tvingande förändring i en balanserad ekologi har sitt pris. Men vad blev nu konsekvensen? Jo, ”en ökning i invasiv pneumokockinfektion betonar behovet av ett effektivt pneumokockvaccin för småbarn”!? Så har det också blivit både i Finland och Sverige där föräldrar erbjuds vaccinet inom ramen för det allmänna vaccinationsprogrammet. Följderna på lång sikt är det ännu ingen som vet.

Mässling är enligt Hemmets läkarbok från 1930-talet en relativt harmlös sjukdom som med riktig omvårdnad gör att barnen tillfrisknar utan större problem. Man kan därför fråga sig vad det är som har gjort att mässling nu anses så livshotande i västvärlden. Kan det vara så att febernedsättande medel och antibiotika, som sätter ner motståndskraften, är den huvudsakliga orsaken till den allvarliga komplikationen med hjärninflammation? Frågan är berättigad eftersom dessa mediciner är vad som tillkommit i behandlingsform under modern tid.

Den officiella anledningen till vaccinering var nationalekonomisk. Det var billigare med vaccin till barnen än ekonomisk ersättning till föräldrar hemma med sjuka barn. När inte tillräckligt många nappade tog man fasta på risken för hjärninflammation (encephalit), vilket fick önskad effekt. I officiell statistik visas att 1 på 1000 mässlingsfall insjuknar i symtom på hjärninflammation, men samtidigt konstateras att det är neurologiska komplikationer med god prognos – alltså utan risk för bestående men. Vanligtvis bygger den statistiska beräkningen på antalet anmälda fall som alltid är betydligt färre än antalet verkligt insjuknade. Utgår man istället från troliga mässlingsfall uppskattas mässlingsencephaliterna till 1 på 10 000 mässlingsfall, vilket motsvarar den risk som också finns med vaccination.

Under decennier har mässling i USA bara ökat trots obligatorisk vaccinering. Epidemier i skolor med 99 % vaccinationstäckning har förekommit på flera håll. Dödligheten har tiodubblats, vilket beror på att äldre vaccinerade ungdomar samt spädbarn insjuknar. Det har visat sig att barn till mödrar som är vaccinerade mot mässling får ett svagare skydd, som försvinner redan vid 4-6 månaders ålder. I denna ålder kan mässling vara livshotande även för ett i övrigt friskt och välnärt barn. Mammor som själva haft mässling ger däremot sina barn betryggande skydd fram till cirka ett års ålder.

Det är sedan länge känt att cancerpatienter mer sällan haft barnsjukdomar. De vetenskapliga studier jag har varit med om visar att genomgången mässling tycks skydda mot allergier, medan vaccination mot mässling tycks öka risken för allergi – västvärldens idag vanligaste sjukdom. Fakta talar för att mässling stärker barnets specifika och generella immunitet och bidrar till en positiv utveckling både kroppsligt, själsligt och socialt. Både för barnets och samhällets bästa borde massvaccination av mässling ifrågasättas.

Röda hund har alltid ansetts som en banal sjukdom. Det är mycket ovanligt med röda hund hos småbarn. I 20-årsåldern har däremot 80-90 % haft sjukdomen och utvecklat full immunitet – utan vaccination. Vaccinet, som odlas på celler från aborterade foster, har främst tagits fram för att förhindra att gravida insjuknar med risk för allvarliga fosterskador. Flickor i förpuberteten som är osäkra på om de haft röda hund kan få svar genom ett enkelt blodprov. Saknas skydd kan man i den åldern ta en vaccination – så som man gjorde tidigare. Ur epidemiologisk synvinkel vore det mest gynnsamma att ge vaccinationen så sent som möjligt för att spridningen av den naturliga smittan skall kunna nå så många som möjligt. Den tidiga vaccinationen vid 18 mån, som idag också gäller pojkar, betyder mindre möjligheter för de ovaccinerade att få immunitet genom sjukdomen och att risken för insjuknande högre upp i åldrarna ökar, eftersom vaccinets verkningstid är osäker. På det viset ökar risken för smitta av ovaccinerade gravida och därmed risken för tidiga fosterskador.

Påssjuka kan leda till testikelinflammation i puberteten. Risken för sterilitet finns men är en sällsynthet. I litteraturen anges att 1 på 15 000 påssjuka kan sluta med dövhet på ena örat. Det enda godtagbara skälet till att vaccinera skulle vara att förhindra dessa mycket sällsynta risker, som dock också förekommer vid vaccination. Ingen kan idag säga om den naturliga smittan eller vaccinationen utgör den största risken för dessa komplikationer. Däremot visar forskningsresultat från flera länder att genomgången påssjuka ger ett visst skydd mot äggstockscancer i vuxen ålder.

Frågan om barnvaccination behöver inte vara ett antingen eller utan det finns både fördelar och nackdelar även här. Vid en viss ålder kan risken för biverkan av vaccin vara större än ett insjuknande med efterföljande komplikationer t.ex under de första barnaåren. Därefter kan det vara tvärtom. Då kan risker för komplikationer av en sjukdom vara större än biverkan av vacciner. Det som aldrig är bra för barnets utveckling är föräldrar med ständig ångest för att barnet skall smittas och bli sjukt. Det betyder att om man som förälder känner sig osäker trots all information är det bättre att vara en trygg förälder med vaccinerat barn än en otrygg förälder med ett ovaccinerat barn! Till sist är det ändå föräldrarna som får bära ansvaret och konsekvenserna av sitt beslut.

Vem vill inte att ett barn skall växa upp och må bra till kropp och själ, och mycket tyder på att genomgripande sjukdomar som mässling, påssjuka och röda hund som på ett naturligt sätt tillhör barnaåren kan bidra till en sådan hälsosam utveckling för barn i västvärlden.

Text: Jackie Swartz, Specialistläkare, Allmänmedicin, Barn- och Ungdomspsykiatri

Källtext: http://vaccin.me/2012/02/11/genomgangna-...ken-for-allergi/

Marknadsföra sjukdomar i vinstsyfte

Läkemedelsföretag anlitar PR-firmor för att lansera ”nya sjukdomar” som sedan behöver behandlas med läkemedel.

Exempel på läkemedel som lanserats på detta sätt är Zoloft.

Att sälja sjukdomar kallas ”disease mongering” och det innebär att läkemedelsbolag tar hjälp av reklambolag för att sälja ett nytt läkemedel, genom att förstora upp ett lindrigt problem eller rent av ett helt vanligt sinnestillstånd som ett större problem än vad det egentligen är, och göra det till en sjukdom som måste behandlas.

Sedan påstår man att en hög procent av befolkningen lider av denna sjukdom, som bäst behandlas med det nya piller man vill få ut på marknaden.

Enligt WHO har 450 miljoner människor i världen en psykisk störning. Är verkligen så många psykiskt sjuka, eller är det resultat av skicklig marknadsföring? 

Källtext: http://dagenshomeopati.se/2012/02/08/hur...ka-sjuka/
/>

Ja detta är den bistra verklighet vi lever i nu, är det verkligen så här vi vill ha det?

Tänk om vi inom alternativmedicinen skulle göra likadant - då hade vi suttit inspärrade bakom lås och bom för resten av våra liv, men för läkemedelsindustrin är det fullt legalt att göra detta på bekostnad av människors hälsa!

Läs denna fantastiska berättelse om hur c-vitamin rädde livet på en dödsjuk man, hade man fortsatt behandla honom, som läkarna ville behandla honom så hade han varit död nu.

Alan Smith ligger i koma när han flygs in till sjukhus, hans lungor har kollapsat på grund av svininfluensa. Läkarna dömer honom till döden och vill koppla ifrån de livsuppehållande maskinerna när det visat sig att han även lider av leukemi, men han räddas till livet av C-vitamin, tack vare de anhörigas kamp.

Text: Anna Jönsson gästskribent

Alan Smith kommer in på Aucklands sjukhus, Nya Zeeland, den 1 juli 2009, hans tillstånd är mycket allvarligt. Han ligger i koma och lider av White-out Pneumonia, komplikationer efter svininfluesa som slagit ut hans lungor helt och han måste kopplas till livsuppehållande maskiner. Alan blir sämre och när familjen tror att det inte kan bli värre får de beskedet att läkargruppen är eniga om att Alan ska kopplas ifrån maskinerna och tillåtas att dö, eftersom man funnit att han även lider av leukemi.

Man gjorde bedömningen att leukemin hade varit behandlingsbar om det var enda sjukdomen, men med den allvarliga lungsjukdomen i botten, skulle Alans liv inte kunna räddas, döden var oundviklig.

Familjen föreslog då att man kunde prova höga doser C-vitamin i injektionsform istället, tipset hade de fått från en alternativ klinik, men fick nej av sjukhusledningen med motiveringen att det är mot beprövad erfarenhet.

På ett möte tisdagen den 21 juli bestäms det att Alan ska kopplas ifrån tre dagar senare. Familjen ber än en gång att man ska prova C-vitamin först. Alla läkare i teamet säger nej, utom en som anser att man kan prova. Man beslutar då att ge C-vitamin fram till fredagen och märktes ingen skillnad vid det laget skulle man släcka ner maskinerna, och därmed även släcka Alans liv.

Alan fick 25 gram C-vitamin på tisdagsnatten och sedan 25 gram även på onsdagsmorgon, senare på eftermiddagen gjorde man en lungröntgen som visade att lungorna – som förut varit så vätskefyllda att de inte ens syntes på röntgen – börjat återhämta sig, en stor förbättring. Stora delar av lungorna tecknade sig nu tydligt.

Läkarna ansåg dock att förbättringen berodde på att man vänt patienten på mage, vilket man gjort ungefär samtidigt som man började med C-vitamin terapin. En av sönerna kan inte låta bli att undra varför man i så fall inte valt att pröva det, innan man bestämde sig från att koppla ifrån de livsuppehållande maskinerna.

Mindre än en vecka efter den påbörjade högdos C-vitaminbehandlingen kunde Alan kopplas ifrån de livsuppehållande maskinerna – han kunde andas själv igen!

Plötsligt försämras Alans hälsa hastigt och familjen upptäcker då att C-vitaminbehandlingen hade avbrutits. Anledningen var att en ny läkare hade tagit vid som var helt emot C-vitaminbehandlingen. Läkaren satt med korslagda armar och rullade med ögonen upp i taket och upprepade ”nej, jag sätter inte in det igen” familjen blev mycket upprörd och efter tre dagar sätter läkarna åter in C-vitamin men då i en förhållandevis mycket låg dos på endast ett gram C-vitamin två gånger om dagen, tillfrisknandet började gå framåt igen men väldigt långsamt jämfört med högdosterapin.

Sönerna säger: ”vi är inte medicinska experter men man måste vara dum om man inte kan se att administrationen av vitamin C direkt reflekterade vad som hände med far; när han fick högre doser blev han snabbt bättre, när han inte fick C-vitamin blev han sämre och på låga doser blev han långsamt bättre”

Så småningom flyttas Alan, fortfarande i koma, till ett sjukhus närmare sitt hem och här säger läkaren att man inte vet vad C-vitamin är och man vägrar att ge det. Familjen vände sig då till en advokat och såg ingen annan utväg än att ta ärendet till domstol om det så skulle krävas. Advokaten varnade sjukhuset vilket resulterade i fortsätt terapi med C-vitamin. Familjen ville att Alan skulle ha en dos på 50 gram men sjukhuset gick bara med på att ge några få gram, och tillfrisknandet gick långsamt.

Efter nio veckors koma vaknar Alan slutligen upp och hans fru börjar då ge höga doser av C-vitamin i oral form och tillfrisknandet går snabbare igen.

Alan får veta att det tar tre månaders rehabilitering för att lära sig gå igen, och läkarna blev förstummade när det visade sig att han kunde gå därifrån efter bara 15 dagar.

Alan tillfrisknade alltså mot alla odds, och om ni undrar vad som hände med leukemin, så försvann den också totalt, finns inte ett spår!

TV-inslaget i 60 minutes i Nya Zeeland om Alan, har rönt stor uppmärksamhet runt om i världen, men i Sverige är det helt tyst, på så när som tidningen ”2000-talets Vetenskap” som skrev en artikel 2010, Bo Zackrisson skriver efter att flera svårt sjuka människor förvägrats C-vitamin och dött: ”För hälso- och sjukvården är det självklart tryggare att låta patienterna dö med vetenskapliga metoder, än att låta dem bli friska med påstått ovetenskapliga metoder”.

Har han rätt? Tja, du kan ju efterfråga högdos av C-vitamininjektioner nästa gång du kommer in på sjukhus med komplikationer efter infektionssjukdom eller vaccin, eller om du har leukemi och cancer och tillsammans med läkare själv finna ut om det har effekt.

Aucklands Sjukhus kommitté i klinisk praktik, Clinical Practice Committee (CPC) gick efter TV-inslaget ut med att man inte hittat några bevis för att högdosbehandling med C-vitamin vare sig är säkert eller effektivt.

Alan Smith säger att han bryr sig inte om vad etablissemanget säger ”Jag är ett levande bevis, med deras metod hade jag varit död”.

Källtext: http://vaccin.me/2012/02/06/c-vitamin-bo...-leukemi/<br />

Idag fick jag ett par mycket intressanta mail av Anders Sultan på www.ion-silver.com. 

Nya studier visar nu på att cancerbehandling med Kolloidalt Silver är mer effektivt än kemoterapi och har dessutom mycket färre biverkningar om än några alls. Kemoterapi (cellgifter) och strålning har ju som bekant en lång rad ofta mycket svåra biverkningar i vilka många människor sedan dör av men det kommer sällan fram utan då heter det istället att de dog av cancern. Det är väldigt tragiskt att det ska behöva vara så men det finns dock goda hopp att finna andra bättre naturliga alternativ om man söker och letar. Det handlar om att öka sin medvetenhet.

Att fylla sin kropp med gifter kanske inte alltid är det bästa alternativet...

Här kommer mailen med informationen.

Allt fler studier visar nu på att silverjoner har en ofta bättre effekt på cancer än etablerad kemoterapi. Följande artikel i brittiska Daily Mail's onlineversion, berättar om hur man konstaterat i forskning i Leeds, att silver har en många gånger bättre effekt på cancertumörer än etablerad behandling med cytostatika. Biverkningarna är dessutom färre, om överhuvudtaget några alls. Ett forskarlag i Leeds i England har studerat silverjonernas effekt på både bröstcancer och cancer i tarmen - och publicerat en artikel kallad “Enhanced cytotoxicity of silver complexes bearing bidentate N-heterocyclic carbene ligands.”

Silver bullet for cancer: Metal can kill some tumours better than chemotherapy with fewer side effects
Silver can kill some cancers as effectively as chemotherapy and with potentially fewer side effects, new research claims. Scientists say that old wives tales about the precious metal being a ‘silver bullet’ to beat the Big C could be true. The metal already has a wide range of medicinal uses and is a common antiseptic, antibiotic and means of purifying water in the third world.

And British researchers now say that silver compounds are as effective at killing certain cancer cells as a leading chemotherapy drug, but with potentially far fewer side-effects. They compared it to Cisplatin, currently used to treat a wide variety of cancers, but known to have harsh side effects including nausea, vomiting and even kidney damage. Silver is used already in everyday products such as deodorant with no known side-effects, and could make for a potentially cheaper alternative to platinum-based Cisplatin.

Researchers from the University of Leeds conducted lab tests which exposed breast and colon cancer cells to various silver-based chemicals over a six day period. Results, published in journal Dalton Transactions, showed that these silver-compounds were as effective as Cisplatin at killing cancer with potentially fewer side effects...

Hela artikeln här:
http://www.dailymail.co.uk/health/article-2095610/Silver-bullet-cancer-Metal-kill-tumours-better-chemotherapy-fewer-effects.html#ixzz1lHgAfBIp

Fler referenser till studien som det brittiska teamet gjort:

Silver Is as Effective as Chemotherapy in Cancer Therapies:
http://news.softpedia.com/news/Silver-Is-as-Effective-as-Chemotherapy-in-Cancer-Therapies-250488.shtml

Silver could offer improved cancer treatment: